I söndags har min familj haft en ny upplevelse. Anders Moa och jag var på Parken Zoo på en Tema dag med TUFF. Teckenspråksutbildning för föräldrar.
Jag och Anders gick med en döv Tecken språklärare tillsammans med andra hörande anhöriga.
Man tvingades teckna titta på ett PROFFS och fick lära sig många nya djur och andra ord.
Moa gick med andra barn och teckenkunnig/talande personal. När vi frågade henne vad hon sett för djur så räknade hon upp en massa. Hade hon varit med personal som bara tecknat lite hade hon kanske kommit ihåg två djur. Nu räknade hon upp minst 10 djur och vad dom gjort.
Än en gång har vi fått bevisat vikten av att använda tecken. Och att dom som jobbar med våra barn måste vara PROFFS på tecken. OBS! TUFF utbildningar kostar inget om du har en barn med språkstörning/hörselnedsättningen eller döva. Vi hade en underbar dag i solen på Parken ZOO blev så inspirerad så nu har jag fixat fram en massa tecken inför Skansen på lördag med FUB.
Just nu är jag lite frustrerad vem har rätt att sätta gränser för personer med språkstörning. Varje vecka stöter jag på föräldrar anhöriga som får höra det ena efter det andra. Hur mycket skall andra bestämma runt mitt barn? Förra veckan hörde jag till exempel att en förälder hade fått information om sitt barn. Om inte talet kommer innan ..år så är det kört. Vill understryka att det inte är sant. Med språket och talet jobbar man hela livet. Har träffat många vuxna som inte haft tal men med strukturerad språk och talträning så kommer det men det tar tid. Många föräldrar är idag otroligt pålästa och vet ibland mera än det så kallade proffisonella. Föräldrar är de som har mest kunskaper om sina barn. Att jobba i nätverk är ett fantastiskt sätt alla får samma information samtidigt. Nätverket hjälper till att jobba med språkträningen som också skall ske på alla sociala arenor. Inte bara på förskolan/skolan och i hemmet. Idag har jag bokat in familjen till World Down Syndrome Congress i augusti. I veckan så fångade personalen en videosnutt när Moa spelade piano.
Snart skall jag berätta allt hon är bra på.
Jag måste berätta vilket underbart jobb jag har. I söndags var jag och träffade ett av mina barn jag handleder. Det var ett tag sedan vi sågs men oj, vad det händer mycket. Ordförståelse, grammatik, talträning och en massa tecken. Bara man får tydliga instruktioner och alla vet vad som skall göras och varför. Denna rättighet borde alla få som har barn med språkstörning. Men verkligheten ser i sådan ut. Men jag jobbar för att få fler skall våga starta nätverk. Det är ett underbart sätt att alla lär sig mer och vara en del av ett nätverk. Och vet ni vad i Landstinget Västmanland är jag portad att prata om Karlstadmodellen med i Dublin är jag och min kollega välkomna. I augusti skall vi åka och presentera Karlstadmodellen/studiecirklar och nätverk. Det är 10th World Down Syndrome Congress.
