Resande fot

Just nu sitter jag på tåget på väg till en av mina nätverk. Sedan i onsdags morgon 05.59 har jag varit på resande fot. Två dagar i Norrland för att studera landstinget Västerbotten och deras arbetssätt. Vet ni att Västerbotten har ett mål att vara världens friskaste landsting 2020. Man satsar hårt på hälsa och rehabilitering. Sedan har dom gått igen ett prioriteringsarbete som vi håller på med i landstinget Västmanland. I framtiden kommer inte pengarna att räcka till vad skall vi prioritera eller vad skall vi inte göra. I natt har jag bott i Stockholm på ett hotell som heter Micro endast 10 minuters promenad från Centralstationen. Enkla rum typ hytt ombord på ett kryssningsfartyg. Helt ok om man bara skall sova. 495 kronor natten. Passade på att fråga om dom har ett rum när vi skall åka på Bruce nästa vecka. Sambon skulle fixa detta men jag han före. Kommer inte ihåg om jag berättat men i augusti skall hela familjen åka på Congress i Dublin. Jag och min kollega skall presentera studiecirklar i Karlstadmodellen. Tänk att vi får komma och berätta för hela världen.

Ny upplevelse

I söndags har min familj haft en ny upplevelse. Anders Moa och jag var på Parken Zoo på en Tema dag med TUFF. Teckenspråksutbildning för föräldrar.
Jag och Anders gick med en döv Tecken språklärare tillsammans med andra hörande anhöriga.
Man tvingades teckna titta på ett PROFFS och fick lära sig många nya djur och andra ord.
Moa gick med andra barn och teckenkunnig/talande personal. När vi frågade henne vad hon sett för djur så räknade hon upp en massa. Hade hon varit med personal som bara tecknat lite hade hon kanske kommit ihåg två djur. Nu räknade hon upp minst 10 djur och vad dom gjort.
Än en gång har vi fått bevisat vikten av att använda tecken. Och att dom som jobbar med våra barn måste vara PROFFS på tecken. OBS! TUFF utbildningar kostar inget om du har en barn med språkstörning/hörselnedsättningen eller döva. Vi hade en underbar dag i solen på Parken ZOO blev så inspirerad så nu har jag fixat fram en massa tecken inför Skansen på lördag med FUB.

Vem har rätt att sätta gränser?

Just nu är jag lite frustrerad vem har rätt att sätta gränser för personer med språkstörning. Varje vecka stöter jag på föräldrar anhöriga som får höra det ena efter det andra. Hur mycket skall andra bestämma runt mitt barn? Förra veckan hörde jag till exempel att en förälder hade fått information om sitt barn. Om inte talet kommer innan ..år så är det kört. Vill understryka att det inte är sant. Med språket och talet jobbar man hela livet. Har träffat många vuxna som inte haft tal men med strukturerad språk och talträning så kommer det men det tar tid.
Många föräldrar är idag otroligt pålästa och vet ibland mera än det så kallade proffisonella. Föräldrar är de som har mest kunskaper om sina barn. Att jobba i nätverk är ett fantastiskt sätt alla får samma information samtidigt. Nätverket hjälper till att jobba med språkträningen som också skall ske på alla sociala arenor. Inte bara på förskolan/skolan och i hemmet.
Idag har jag bokat in familjen till World Down Syndrome Congress i augusti. I veckan så fångade personalen en videosnutt när Moa spelade piano.
Snart skall jag berätta allt hon är bra på.