Idagbok

Så var ännu en vecka snart slut. Veckan som kommer blir ganska tuff skall hinna med en hel. Hoppas att jag kan få nyckel till lokalen som jag skall förvara mitt språkmaterial i. Hemma är det alldeles för fullt av saker. När jag ska ut och jobba så måste jag först stöka ner alla saker ligger huller om buller. Ikväll har jag gjort lite nytt språkmaterial till några barn och ungdomar.

Hoppas kunna lämna ifrån mig lite på tisdag eller onsdag. Idag tänkte jag berätta om hur viktigt det är att använda en dagbok (IDAGBOK) nu menar jag inte en sådan som vi föräldrar/lärare/assistenter använder som en kontaktbok. Nu menar jag en bok som barnet, ungdomen eller den vuxna personen får hjälp att minnas och berätta vad som hänt under dagen. Vi började ganska tidigt med en dagbok för Moa som vi skickade mellan förskolan och hemmet. Efter några månaders så berättade hon själv vad som hänt på förskolan. Vi hade bara en enda bild i början. När Moa var liten så fanns det inte digitala kameror men när hon var 3 år så kom dom första. Vi betalade en förmögenhet på den första kameran. Men tänk vilket underbart redskap det är att kommunicera med bilder. Välj en dagbok som passar just ditt barn ibland får man testa lite olika modeller. Om du klickar på gröna boken så kommer du till Majema förlaget. Underbara saker finns där att köpa.

Hur ser det ut i eran kommun?

Skollagen säger att alla barn har rätt och plikt att gå i den obligatoriska skolan. Att
gå i skolan är alltså både en rättighet och en skyldighet. Rättigheten är biljetten till
förutsättningar och möjligheter att kunna leva ett självständigt liv tillsammans med andra människor i samhället. Skyldigheten kan knytas till individens rätt att ställa krav på hur lärandet ska gå till och vad som är relevant kunskap - med andra ord att skolan bjuder en utbildning som är anpassad efter individens levnadsvillkor och behov.

Så här hade jag önskat det skulle sett ut i min kommun.

Citat hämtat från Avesta
I vår kommun har politiska beslut placerat barns och elevers olika behov och förutsättningar i fokus. Olikheter innebär inte att man per automatik särskiljs. Att ha rätt till särskolan som skolform och dess kursplan, innebär därför inte att man skall ha sin skolgång där. Valmöjlighet finns, vilket gjort att ett antal elever, med rätt att läsa efter särskolans kursplan, har valt att ha sin skolgång inkluderad i grundskolan. Där läser de efter ”sin” (särskolans) kursplan, helt eller delvis, tillsammans med elever som läser efter grundskolans kursplan. Hos dessa elever finns en variation av funktionsnedsättningar/hinder. Det påverkar hur deras skolsituation bör utformas och sättet de deltar i undervisningen på samt vilka mål de har att sträva mot.

Något att fundera på!

/Margareta Hallner

Får alla bli delaktiga i vårt samhälle?

Nätverk i språkträning är ett pedagogik redskap. Jag kan berätta om en fyraårig flicka som knappt hade några talade ord när hennes nätverk började träffas. Hon använde bara lite tecken och ljud som nästan ingen förstog. Efter ett ½ år började hon teckna och prata meningar alla i hennes nätverk blev delaktiga i språkutvecklingen. Och nu, ytterligare ett år senare, läser hon ordbilder lär sig hela tiden nya ord, berättar vad hon gjort på förskolan och talet blir bara bättre för varje gång vi träffas. Jag brukar säga att det är inte barnet, ungdomen eller den vuxna med språkstörning som är hindret utan det är vi runt omkring. Vi måste få kunskaper och träffas så att alla runt personen vet vad som gäller. Ett Nätverk i språkträningen är ett bra sätt för oss föräldrar att inte behöva göra allt själva. Men kom ihåg att det är aldrig försent. En kompis till mig var 40 år hon hade aldrig lärt sig läsa och skriva. Ett antal personer runt henne hade fokus på läs och skrivprocessen under några år- idag 9 år senare så läser hon och skriver och är jättelycklig. Tänk att själv kunna läsa en bok, tidning eller texten på TV.